Morgontåget rullar in i Kiruna en sommardag i juli. Staden är känd för sin gruva, natur och kultur. Året runt, under norrsken eller midnattssol, är Kiruna intressant för världens resenärer. Men på grund av gruvan så håller hela staden på att flytta. Så hur skriver du en guide till en stad som inte finns om några månader? Annat än att det är bråttom. Du har 48 timmar på dig att göra något spännande i en stad som snart är en annan.

Förmiddag: Tåget rullar in på Kiruna station vid tiotiden på morgonen. Den sista delen av färden har dominerats av utsikten mot Kirunavaaragruvan. Den som på sätt och vis sätter reglerna för staden. Du bestämmer dig för att ta bussen till staden och en promenad bort till Camp Ripan, hotellet du bokat den här kvällen. Du som har en gammal bild, eller minnen av Kiruna, får snabbt revidera bilden. Stadens gamla skyline, med berömda arkitekten Ralph Erskines klassiska kvarter ”Ortdrivaren” och stadens gamla nöjescentrum Scandic Hotel Ferrum monteras nu ner. På sätt och vis ledsamt. Men när Erskine själv fick frågan om vad han tyckte skulle göras med kvarteret Ortdrivaren – när det stod klart att staden måste flytta – lär han ha svarat: ”Spräng det”.

Afternoon tea: Till området nedanför, vid Luossabergets fot, har en del nybyggen rests, men hit har också flera av Kirunas klassiska trähus flyttats. Inte minst Hjalmar Lundbohm gården, Kirunas första riktiga hus, där intendenten själv ofta välkomnade Sveriges finansiella såväl som kulturella elit. Det går inte att bortse från det faktum att staden spelat en enorm roll i modern svensk industrihistoria. Men Hjalmar Lundbohm arbetade också för att kulturen skulle få ett fäste i det arktiska. Idag är Hjalmar Lundbohm gården ett café som drivs av Spill. Bland goda bakverk lär jag mig en del om gården och om staden, samt att jag upptäcker en del vacker konst. Bland annat en vedlår som målats av Nils Nilsson Skum.

Kväll: Du promenerar från Hjalmar Lundbohm gården genom stadsdelen Norrmalm, där klassiska Mattojärvi islada ligger. Isladan är Sveriges äldsta existerande ishall och har format en mängd hockeyspelare. Inte minst Börje Salming, en av världens bästa genom alla tider, kallade ”Matto” sitt andra hem. På Ripan njuter du av din SPA ritual och en extra stund i bastun, innan du tar plats vid bordet i restaurangen. Eftersom du har svårt att välja blir det hela avsmakningsmenyn, med smaker från de kulturer som präglat denna stad sedan gruvan kom till. Löjrom och lamm, Västerbottensost och gahkku, ren och röding, allt i en perfekt ordning.

Förmiddag: Ett besök ner i LKAB Visitor Centre är en tre timmar lång utflykt till underjorden. Men här på 530 meters djup får du lära dig det mesta om gamla tiders gruvdrift såväl som framtidens. Du bestämmer dig i sista stund för att följa med, och har tur att det finns en ledig plats, men säkrast är att boka i tid. Gruvturen är på alla sätt en investering för att förstås varför Kiruna måste flytta. Hur gruvan bidragit till att forma denna plats.

Lunch: Du har bestämt dig för att byta boende på kvällen. I vanliga fall gör du ju inte så, men eftersom staden är lite tudelad känner du att du vill uppleva den nya delen av staden också. Scandic Kiruna är alternativet. Snart kommer stadsdelen att begåvas med ett nytt Elite hotel också. Till lunch besöker du en annan klassiker i staden. Empes har funnits i Kiruna sedan 1945. En grillkiosk, som rockskribenten Markus Larsson en gång kallade: ”En kyrka av flott och fett där alla är välkomna”. Det finns förstås många andra lunchalternativ. Exempelvis i nya Kulturhuset Aurora i nya centrum.

Tidig eftermiddag: Efter Empes, som också ska flyttas, knallar du till Kirunas kyrka. Den röda byggnaden har flera gånger utsetts till Sveriges vackraste byggnad. Kyrkan, med nygotiska drag och en nationalistisk anda, påminner dels om en samisk kåta, dels om en norsk stavkyrka. Några av Sveriges mest erkända konstnärer har satt sin prägel på verket. Gustav Wickman var arkitekt, Prins Eugen skapade altartavlan, Christian Eriksson har gjort de tolv förgyllda statyerna på sidan av kyrkan, men också Albert Engström och Ossian Elgström har verk här. Konst har alltid varit viktigt för Kiruna. Det fanns länge en plan på en 33 meter hög Picasso-skulptur vid Högalidsskolan. Något som tyvärr inte blev av. Enligt planer ska hela kyrkan flyttas 2025.

Sen eftermiddag: Efter en sväng i nya centrum; där bland annat Kiruna bokhandel har böcker om Kirunas historia och friluftsbutikerna – Vildmarkshörnan och Höjdmeter – utmärker sig väl; checkar du in på Scandic. Arkitekten Thomas Sandell, från SandellSandberg, har ritat hotellet med inspiration av berget Giebmegáisi. Du sneddar över torget till Kirunas nya stadshus, Kristallen, ritat av danska arkitektbyrån Henning Larsen. Stadshuset är en rund snövit byggnad som öppnar upp sig till ett slags gyllene vardagsrum för folk att mötas. Du tar hissen till översta våningen och promenerar ned, våning för våning. Här finns Konstmuseet med olika utställningar. Men väggarna i varje plan av huset hänger delar av Kiruna kommuns konstsamling uppsatt. Du möter kända konstnärer som Britta Marakatt-Labba, Lars Levin, Nils Nilsson Skum, Christian Eriksson och andra. Men också konstnärer med typisk Kiruna anknytning, som Aili Kangas och Alvar Jansson.

Middag: Det blir inte kålrot till middag på Momma’s Steakhouse. Det blir istället Shiitake soppa som förrätt och en suovastallrik till huvudrätt. Restaurangnamnet Momma’s har fått följa med från Ferrum hotellet till det nya Scandic. Restaurangen är en institution i Kirunas historia, allt sedan 1969. Namnet Momma hör gruvan till, efter två holländska bröder som försökte få lönsamhet i brytning i norr redan på 1600-talet. Men om du inte vill äta på samma hotell som du bor på, finns cafeer, pizzerior, kebab- och sushirestauranger i nya centrum. När Elite Hotels är färdiga med sitt nya hotell, 2024, finns fler restauranger och en ny nattklubb i stan. Men den här kvällen nöjer du dig med utsikten från takbaren på Scandic.

Packing up: Du äter frukost innan du åker till tåget. Resan ska börja. Du skulle kunna välja att åka mot fjällen, till Abisko, Björkliden, Riksgränsen eller Narvik vid Atlantkusten. Du skulle också kunna åka till Nikkaluokta och Kebnekaisemassivet. Du inser att du inte heller denna gång hann med Icehotel i Jukkasjärvi. Men när du tar Malmbanan, ett av Sveriges mest betydelsefulla industriprojekt, hinner du tänka på vad som kommer att ha förändrats till nästa gång ni ses.