Chad valde Abisko

Chad Blakleys intresse för fotografi började i tidig ålder. Som tonåring jobbade han för en lokal tidning i en liten stad utanför New Orleans, Louisiana. Under collegeåren startade han sedan en liten firma och fotograferade bröllop och studenter inför examen. Men även om han verkligen gillade den tekniska aspekten av fotografering blev han också snabbt trött på att fota samma saker.
– Jag la kameran på hyllan och tänkte att mina dagar bakom objektivet nog var över, säger Chad, där han sitter på verandan till bastun, nere vid Torneträsk i Abisko.
– Men just den här platsen förändrade ju det. För snart tio år sedan.

En säsong i Abisko

Chad hade ledsnat på fotografering och faktiskt också på skolan. Han hoppade av skolan och försörjde sig med diverse jobb. På en fest i hemstaden hände något otroligt. En ung tjej från Sverige steg plötsligt in på festen och de två blev introducerade för varandra. Ett år senare, på dagen, gifte de sig i Arkansas.
– Jag ville lära känna Linneas kultur och hemland lite bättre. Så jag sa upp mig från jobbet i USA och flyttade till en liten stad långt upp i Sverige, till Abisko, för att börja städa toaletter på STF Abisko Turiststation, säger han och skrattar.

Planen var att de skulle bo i Abisko en säsong och sen åka vidare. Under den här tiden, 2008, var Abisko fortfarande ett ganska oupptäckt samhälle med en del aktivitet under sommaren men relativt lugnt under vintern.
– Jag var jätteglad för den möjligheten. Jag spenderade mina dagar med att städa och på eftermiddagarna när jag var ledig utforskade jag omgivningen i nationalparken.

En djupare kärlek till platsen växte fram hos Chad och Linnea, allt eftersom de upptäckte området och naturen. På så sätt växte också en vilja fram att få uppleva den under vintertid.
– Så en dag frågade jag helt enkelt Linnea, om vi inte kunde stanna kvar en vinter, bara för att se hur det ser ut, säger Chad.

Första norrskenet

Och efter några resor under hösten återvände de till Abisko lagom till vintersäsongen. Chad såg fram emot sitt nya jobb, han hade befordrats från toalettstädare till eftermiddagsdiskare. Detta innebar att han fick åka skidor hela dagarna och jobba på kvällarna och sedan bara gå hem.

En kväll efter jobbet när han var på väg hem såg han ett underligt grönt sken på himlen. Vid den här tiden hade Abisko inte hunnit bli känt som ett norrskensparadis så han visste inte direkt vad det var han såg. Men efter några minuter förändrades det gröna skenet till ett starkt norrsken som fyllde hela himlen och där och då insåg han logiken i det hela. Långt norrut, ovanför polcirkeln och ett grönt sken på himlen:
– Boom, plötsligt insåg jag att jag bevittnade mitt livs första Aurora Borealis. Det var mycket som förändrade livet den kvällen.

Någonting inuti honom hade förändrats från och med det ögonblicket. Han blev direkt beroende av norrskenet och kände sig tvungen att lära sig fotografera fenomenet för att kunna få dela det med resten av världen.
– Den kvällen när jag låg i sängen var mina tankar så upptagna av det jag upplevt att jag inte kunde sova. Och det fanns ingen tvekan i om jag behövde se mer av detta.
– Jag var så sugen på att fånga skenet med en kamera, men jag stod inför ett stort dilemma. Jag hade ingen digitalkamera eller några pengar att köpa en för.

Chad bestämde sig för att ta ett andra jobb för få ihop till en liten kamera som tillät honom att fotografera skenet. En familjevän kom till räddning genom att erbjuda honom jobb på ett senapsföretag. Han jobbade några veckor med att fylla senapsburkar, helt enkelt för att tjäna ihop till den billigaste Nikon DSLR som fanns på den tiden. Och resten är något sätt en än mer fantastisk berättelse.