Eva är född och uppvuxen mitt i Stockholm och hade begränsad erfarenhet av att vara ute i naturen som barn. I 20-årsåldern hade hon rest jorden runt, men aldrig varit norr om polcirkeln. När hon tog anställning på Fjällstationen i Kvikkjokk visste hon inte riktigt vad som väntade, men väl på plats kände hon sig helt och hållet hemma.
– Jag återkom och tillbringade åtta somrar i Kvikkjokk, de sista åren med ansvar för driften vilket var en erfarenhet som verkligen fick mig att växa. Hela den här perioden i livet; att upptäcka naturen och omgivningarna, att bli en del av ett mindre samhälle och bli värderad baserad på min personlighet istället för ytliga attribut och vilket yrke jag hade förändrade mig i grunden, minns Eva.
Fjällen
Hon spenderade också vårvintrarna som stugvärd i fjällstugor i området och kom närmare kulturen och lärde känna lokalbefolkningen mer och mer. En av guiderna som arbetade på fjällstationen började introducera henne till vilda örter och bär som växte i området.
– Jag var aldrig rädd för att vara ensam i fjällen, trots att jag växte upp i en storstad kände jag mig från början bekväm i omgivningarna. Och ju mer jag lärde mig om området, desto tryggare och mer hemma kände jag mig.
En del av, men ändå på utsidan
Efter några år mötte Eva en renskötare från Tuorpon sameby. Med ens blev det en naturlig del av hennes liv att delta i det gemensamma arbetet vid exempelvis kalvmärkning på sommaren. Under en månad varje sommar bodde hon, hennes man och hans bror ett enkelt liv i en torvkåta i Stáloluokta i Padjelanta/Badjelánnda nationalpark.
– Genom min man lärde jag mig mycket om den samiska kulturen bara genom att leva och arbeta tillsammans. Det finns bland annat mycket kunskap hur man förädlar och tar hand om det vilda skafferiet så att maten håller under långa perioder när man inte har tillgång till våra vardagliga bekvämligheter.
Den sista pusselbiten
Det som slutligen gjorde så att Eva hittade sitt sammanhang var när hon deltog i en ettårig i samisk matkulturutbildning:
–Jag hade spenderat flera år med kontorsarbete, och när jag gick utbildningen som leddes av den samiska matambassadören Greta Huuva i Jokkmokk så kändes det som att hitta den sista pusselbiten. Jag var i mitt rätta element när vi var ute och plockade färska ingredienser och tillbringade mycket tid i köket med att utforska smaker och ta in nya kunskaper. På sätt och vis ser jag mig fortfarande som en besökare i området, och ju mer jag lär mig desto mer fördjupad blir min förståelse. Det är som om jag rest på samma ställe de senaste 25 åren, och jag upptäcker hela tiden nya saker att utforska. Det jag allra helst vill dela med mig av till min omgivning är insikten om den fantastiska skatt som finns precis runt husknuten.
Den traditionella samiska kunskapen om naturen, som visar sig inom exempelvis matkulturen, har historiskt delats över generationer muntligen. Denna kunskap, Árbediehtu, är en resurs som tillsammans med nya innovationer kan visa vägen mot ett mer hållbart samhälle.
Upptäck mer av det ätbara i naturen
Eva guidar upplevelser och anordnar smakevenemang genom sitt företag Essense of Lapland. Du kan följa med henne i Jokkmokks omgivningar och lära dig mer om ätliga vilda växter i området och om den lokala kulturen. Det finns också flera andra upplevelseföretag i regionen som erbjuder liknande upplevelser där du får lära dig mer om det ätbara som växer i Swedish Lapland.
Mer om mat och smak
