I den magnifika trappan på Sara Kulturhus, som på sätt och vis är en del av The Wood Hotel by Elites entré, sitter hotellchefen David Åberg och restaurangprofilen Carina Brydling och skrattar. Sedan hotellet invigdes 14 oktober 2021 har det kanske inte varit många minuter som de hunnit sitta ned och allt har väl inte heller varit skratt.
— Det är klart, första tiden har varit helt otroligt hektisk, säger David.
— Många har öppnat hotell, ännu fler har drivit hotell, men ingen har varit med om att öppna The Wood Hotel by Elite. Och helt ärligt, vi blev lite tagna på sängen av den enorma efterfrågan vi fick.
— Vi gjorde alla möjlig kalkyler. Vi räknade med 50% beläggning – det är ändå bra för ett cityhotell. Men vi har haft det dubbla i beläggning vissa tider. Det gör förstås allting helt annorlunda. Dubbelt så många rum ska städas, dubbelt så mycket mat ska lagas, och personalrekrytering under en pandemi i en stad som Skellefteå… David tar sig för pannan.
— Ja, det är tur att vi får en chans att sitta här en stund och ta igen oss, säger Carina innan de båda åter skrattar.
Skapa ett landmärke
Sara Kulturhus och The Wood Hotel by Elite är en och samma byggnad mitt i småstaden Skellefteå längs Västerbottenkusten. En stad som på senare år ständigt nämnts i nyhetsrapporteringen om den gröna omställningen. All världens media har varit här för att rapportera om batterifabriken Northvolt, men kreativa lösningar för framtiden har skapats i decennier här av artister, byråer och enteprenörer. Och nu, nu är dessutom denna byggnad i sig en snackis. På senare tid har Sara kulturhus och the Wood Hotel vunnit priser och utmärkelser för sin banbrytande arkitektur och hållbara design. Arkitekterna Robert Schmitz och Oskar Norelius, tillsammans med deras team hos White arkitekter, har skapat ett av norra Sveriges mest omtalade hus. Beställningen från Skellefteå stad var egentligen enkel: Skapa ett landmärke för Skellefteå!
— Helt ärligt tycker jag också att det är vad vi levererade, säger Robert.
Men lika viktigt, som att huset skulle sticka ut och vinna priser, var att Sara Kulturhus och The Wood Hotel skulle bli en mötesplats för Skelleftebor och tillresande, samtidigt som det också skulle ta byggtekniken till något nytt, ja faktiskt in i framtiden.
Läs också
Skogen— Hela fastigheten; genom konstruktion, drift och livslängd, kommer att vara karbonneutral eller till och med positiv efter 50 år. Det är absolut nytt för en byggnad av en sådan här storlek, säger Oskar Norelius.
Och nytt var förstås inte bara hållbarhetsperspektivet för en fastighet i den här storleken. Nytt var hela tanken kring byggnaden.
— Den svåraste utmaningen, under hela processen, var faktiskt att övertyga de involverade om att det gick att bygga något som aldrig tidigare byggts.
Prisbelönt arkitektur
Fastigheten — ofta kallad Sara Kulturhus i internationell media, därför att upplevelsehotellet sitter ihop med Skellefteås nya kulturhus Sara — har alltså vunnit mängder av priser och utmärkelser. Välrenommerade amerikanska livsstilsmagasinet Travel and Leisure var senast ut med utmärkelsen: Global Vision Awards 2022, och redan innan dess hade engelska The Guardian sagt att bygget var den bästa arkitekturen i världen 2021. Enligt The Guardians designskribent, Oliver Wainwright, är denna ”plyscraper” – plywood skyskrapa – en: ”20 storey beacon of pine and spruce”. Men dessutom har förstås arkitekttävlingarna belönat projektet med flera utmärkelser. Redan innan det ens var klart, 2018 och framåt fick projektet utmärkelser och nomineringar, bland annat till MIMIP awards för Best Futura Project och vid International Design Awards (IDA) i Los Angels gavs White ett brons för huset.
Så visst kan vi konstatera att White arkitekteter levererat ett landmärke, i gran och tall dessutom, från Skellefteås närområde.
Karbonneutral
The Wood hotel och Sara Kulturhus, hela fastigheten ska genom konstruktion, drift och livslängd, vara karbonneutral eller till och med positiv efter 50 år.
En trästad
En morgon tar jag en promenad längs rundan som brukar kallas ”broarna runt”. Från hotellet, först över torget ner genom parken till älven, och sedan över bron till södra sidan av Skellefteälven som rinner genom staden. Jag följer älven uppströms innan jag återvänder till norra sidan igen, Denna gång via Lejonströmsbron som är Sveriges äldsta bevarade träbro, still standing allt sedan 1737 och dessutom en av Sveriges längsta träbroar.
Efter det svänger jag nedströms tillbaka mot hotellet där promenaden passerar Bonnstan, där trähus från förr i tiden bildar en pittoresk och hemtrevlig inramning. Skellefteå har en stark tradition av att vara en trävarustad. Träarbete, sågverk och snickerier, husbyggen såväl som brobyggen, har varit naturligt i denna del av Sverige — ständigt omgivet av skog. Så att just Skellefteå stad vågade bygga något som aldrig tidigare gjorts, men där ändå råvaran fanns djupt rotad i stadens DNA, var egentligen naturligt och i linje med den kreativitet som finns här, en attityd som också fick the Guardians skribent att kalla Skellefteå en: ”mirakulös eco-town”.
Restaurant Mandel
På fjärde våningen i The Wood Hotel ligger restaurang Mandel, en av de restauranger som Carina Brydling basar över. Och talar vi om att Skellefteås dna som trästad har genomsyrat bygget, får vi även säga att traditioner och dna också genomsyrat menyn på Mandel. Paltschwimmen, Hovendroven och Sovel serveras frimodigt. Och dessutom, i berättar- och kulturstaden Skellefteå, serveras det förstås Pölsa. Som Torgny Lindgren just skriver i sin kanske bästa bok, Pölsan: ”Min pölsa, sade hon, är branog simpel. Det finns pölsan som är betydligt bättre. Och det finns pölsan som stort sett är bäst. Sedan finns det också pölsan som är den yppersta.” Så vilken tror du serveras här på Mandel?
Läs också
En natt på museet— Ja, det är klart att jag tror att människor i norr har en annan relation till pölsa än människor som bor i söder. Här serverades det i skolbespisningen, det gjorde det inte i Bålsta där jag växte upp.
— Men pölsa, precis som haggis i Skottland, har gjort en klassresa.
— Eller det kanske är fel utryckt. Det är snarare hela det nordiska köket som gjort den resan. Plötsligt är våra traditioner framtiden. Ungefär som trä i höga hus, säger Carina Brydling.
Vad är pölsa?
Tidigare var pölsa något som tillagades av det som blev över vid slakt. Ordet lungmos är ofta förknippat med pölsa. Men idag rekommenderas inte att göra mat av lungor då det är bakterikänsligt. Men Sveriges gastronomiska nestor, Tore Wretman, hävdade att: ”Lungmos hör verkligen till vår husmanskostskatt”. Viktigt är dock den gamla filosofin om tillvaratagandet av hela djuret. En pölsa kom att bestå av inälvsmat, senor och köttrester som inte gick att göra annat med än att koka och mala och tillaga med korngryn blev till pölsa. Men på dagens tallrik skulle du knappt se skillnad på pölsan som serveras på Wood och ett riktigt långkok eller pulled pork. Pölsa serveras traditionsenligt med kokt potatis, stekt ägg och rödbetor. Vissa gillar dessutom lite stekt rökt fläsk som smakhöjare.
Lyckliga omständigheter
Carinas resa till matansvarig på Wood Hotel är inte en alldeles spikrak resa, ändå känns den given när hon berättar den. Med flera kokböcker bakom sig, många år i det framgångsrika svenska kocklandslaget och egna restaurangsuccéer så ställdes livet lite på sniskan i början av pandemin. Och helt plötsligt fanns en förväntan i familjen om att flytta norrut och snart stod hon där med en villa i centrala Skellefteå och inget riktigt fast jobb.
— Ja, jag måste ändå tacka min lyckliga stjärna för dagen då jag hörde att Carina flyttat till Skellefteå och kanske behövde ett jobb, säger David och ler.
— Ja, det kanske jag också ska göra, säger hon och sen skrattar de.
Nya erfarenheter
David hade aldrig varit hotellchef innan. Visst, han hade jobbat mer än 20 år i den business som kallas serviceyrket. Men det är skillnad på att vara konsult och jobba på uppdrag och den som ska ta hela ansvaret för ett hotellprojekt ingen tidigare skapat. Carina hade inte heller arbetat med hotell, även om hon jobbat med bra restauranger. Det är dock skillnad på att servera två sittningar på en krog med 24 stolar, och en med 240.
— Det är självklart en enorm skillnad, men samtidigt är jag glad att vi kan låta samma lokala matfilosofi genomsyra allt vi gör, trots storlek.
Boktips
Skellefteå kallas Berättarnas Stad. Ett epitet som kommer sig av den årliga Berättarfestivalen och den mängd författarskap hämtat kraft från bygden. Mest framträdande är P O Enquist, Sara Lidman (som Sara Kulturhus är uppkallat efter) och Torgny Lindgren. 2002 utkom Lindgren med Pölsan, en berättelse om jakten på den perfekta plösan. Ett givet boktips för en vistelse på The Wood Hotel.
En perfekt fusion
På Mandel äter jag denna kväll en tartar till förrätt, där den lättgravade älgen och blåbären ihop med just blåbärsvinet från Idunn i Norsjö känns som gjorda för varandra. Och även till pölsan fortsätter vinet att överraska. Det är på alla sätt och vis en del av det nya Skellefteå, eller hela det resmål som marknadsför sig som Swedish Lapland, trots att dessa traditioner nästan är urminnes. Att tillvara allt, from nose to tail, i ett djur för att göra en pölsa, eller att jäsa blåbärsvin i solen, är tradition här. Men Mandel har förstås tagit det längre.
Läs också
En roadtrip för hungrigaThe Wood Hotel by Elite är en av världens högsta träbyggnader. 20 våningar, 205 rum, spa och tre restauranger, ryms i huset som reser sig 75 meter upp i himlen över Skellefteå. Utsikten från Vana Spa på 20 våningen (visste du förresten att vana betyder skog på sanskrit? Ja, då på tal om Wood Hotel) eller från baren hos Miss Voon på 19 våningen är storslagen. Staden vilandes under fötterna, med norrsken eller midnattssol, där bland sakeflaskorna och fantastisk fushion-food att njuta. Sashimi på renkött och svensk nöt möter Asien bland tonfisk, hamachi och kammussla, till såsskålar med smaker av soya, koriander, piripiri, mynta, och kimchimayo. En rik matupplevelse signerat den filosofi som Jonas Svensson skapat med Miss Voon. Trots att varken kammussla eller sake känns som ”Skellefteå”, går det inte att låta bli att tänka att just här, här på 19:e våningen i ett hotell som aldrig tidigare byggts, så är det en perfekt kombination.
