Efter Sveriges längsta återvändsgata, eller ”vägen västerut” som den ofta kallas i folkmun, precis innan du når Stora Sjöfallet, ligger naturum Laponia. Först skyddar den glesa gammelskogen men när du har kommit fram till skogsbrynet öppnar sig plötsligt landskapet. Här möts skogen, fjällen, älven och sjön.
Mot fjällen
Det är den där riktigt fina tiden på hösten när vi åker dit, när löven skiftar i alla nyanser av grönt, gult och rött. Det är grått och molnen hänger lågt när vi lämnar Gällivare men enligt väderprognosen ska det vara bra väder i fjällen, så vi hoppas att det stämmer. Och mycket riktigt, en bit efter vägen västerut skingrar sig molnen och snart lyser höstsolen skarpt.
Fjällandskapet öppnar upp sig och vidder som är svåra att förklara med ord visar sig. Till höger har vi skogslandet, till vänster mäktiga berg och vi fortsätter längs den slingriga vägen.
Vi svänger av till vänster, parkerar bilen och stannar upp en stund för att andas in den friska höstluften. Sen promenerar vi längs en stig genom skogen några hundra meter. Det är en bred väg och enkelt att ta sig fram. När den lilla skogen tar slut öppnar sig vidder svåra att beskriva med ord. Och där, några stenkast från sjön Lánjas strand, på udden Viedásnjárgga, ligger naturum Laponia.
Naturum Laponia
Naturum Laponia består av Snöfällan, en byggnad utformad av både arkitekter och lokala slöjdare, och några traditionellt byggda kåtor. Platsen för naturrummet är vald av Unna tjerusj sameby, för att man ska kunna ta emot folk här utan att det påverkar renskötseln i området.
Udden som naturrummet står på är hårt utsatt för väder och vind, och tanken är att det hårda vädret ska få påverka byggnaden. Med tiden ska det obehandlade träet gråna och under vintern lägger sig snön på väggarnas kraftiga träbalkar. Namnet, Snöfällan, kommer av att du inifrån ser snön skiktas mot husets fönster. På grund av de hårda västliga vindarna är både husets ingång och kåtornas dörrar vända mot öster. Och när tiden är inne ska byggnaden som står på pelare kunna rivas utan att lämna alltför stora spår i marken.
Till naturrummet hör också några kåtor, bara ett stenkast från huvudbyggnaden Snöfällan. Här bakar man gáhkko (samiskt bröd) och har berättarstunder eller kurser om till exempel örter.
En plats för berättelser
Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig av den här platsen när jag satt i bilen på väg hit, men jag vet att det jag ser är mer. Det är större. Det är som på riktigt. En utställning kan vara bra eller mindre bra, men det här är mer än bara en utställning.
Ett naturum är en plats för att berätta och på naturum Laponia berättar man en del av historien om varför det här området har blivit utsett till ett av UNESCO:s världsarv. Det kan vara berättelser om fjällen på andra sidan sjön eller om hur renarna söker sig hit varje år. Utställningen handlar om hela världsarvsområdet Laponia och ger en inblick i den levande samiska kulturen och den fängslande naturen som finns i området.
Porten till fyra nationalparker och två naturreservat
Naturum Laponia öppnade under hösten 2014 och är porten ut till de fyra nationalparkerna Muddos, Stora Sjöfallet, Sarek och Padjelanta, de två naturreservaten Sjaunja och Stubba, och nio samebyar.
Hit kommer besökare från när och fjärran. Kristin Nilsson är föreståndare på naturum och hon berättar att det blir ett allt mer populärt besöksmål.
– Det kommer framför allt många barnfamiljer hit eftersom det finns flera lärorika aktiviteter för de små, som pyssel, sagostunder och barnanpassade guidningar av utställningen. Men det är också många från lokalbefolkningen som passar på att komma hit när de har släkt och vänner på besök.
– Det är inte heller ovanligt att vandrare som befinner sig i området tittar in och blir positivt överraskade av vad som finns här, så långt ifrån samhället.
Tips!
Om du inte har möjlighet att åka ut till världsarvet finns det Laponiaentréer med mindre utställningar att besöka i Gällivare, Porjus, Jokkmokk och Kvikkjokk. Läs mer på laponia.nu.
Stora Sjöfallet
Stuor Muorkke, eller Stora Sjöfallet på svenska, betyder platsen mellan två sjöar. Här möts den flera hundra år gamla skogen med branta högfjäll, stora älvar och ett pärlband av sjöar. Kring naturrummet finns möjligheter till många fina dagsturer för van eller mindre van vandrare.
Soldalen tar dig från gammelskogen till fjället och om du vandrar till Sjöfallsudden får du se vattenfallet Stuormuorkkegårttjes utlopp i Lánjas. Du kan också följa med på någon av de världsarvsvandringar som anordnas av personalen på naturrummet.
Om du vandrar i området ska du hålla ögonen öppna – och ner i marken. Särskilt om du vandrar där tidigare permanenta snölegor funnits. Det uppvärmda klimatet gör att snöfält och glaciärer smälter och blottlägger arkeologiska fynd. Om du skulle hitta något är det viktigt att du tar med dig föremålet och försöker märka ut platsen där det hittades innan du tar det till till exempel Ájtte fjäll- och samemuseum i Jokkmokk.
Läs också
Namnen berättar
Allt annat än vildmark
Det här området kallas ibland för Europas sista vildmark, men det är allt annat än vildmark. Gamla härdar, boplatser och andra spår i landskapet visar att folk har rört sig här i tusentals år, sedan den sista inlandsisen smälte. Här har varje bäck, skog, klippa, kulle, sjö och älv sitt namn.
Laponia är ett världsarv både för sin kultur och sin natur. Det är ett område så unikt att det är viktigt att skydda det för att bevara det för kommande generationer. Laponia är ditt, vårt och världens arv.
Lär dig mer
Naturum Laponia är porten ut till fyra nationalparker, två naturreservat och nio samebyar. Du får lära dig mer om allt det här, men inte minst får du en ingång till hur du ska upptäcka det 9 400 km2 stora världsarvet på egen hand. För öppettider och program, besök laponia.nu.
Fler favoriter
